Potatislegend

För länge sedan, när den stora vita kondoren behärskade skyarna ovan de snöklädda bergstopparna I Peru, spirade den första vilda potatisplantan, förfader till dagens potatis, i den kalla steniga jorden. Här är berättelsen om hur det gick till.

Två indianstammar levde i dessa berg i ett problemfyllt grannförhållande. Den ena stammen var krigsälskande och den andra var fredsälskande.En dag, när en kylig vind drog in över bergen, blev Krigarnas land förstört av ett vulkanutbrott. Då erövrade krigarna de fredsälskande indianernas land och gjorde dem till slavar. Slaveri var ingenting som accepterades av det en gång så lyckliga fredsälskande folket och en av dem vägrade slavarbete och blev därför brutalt slagen.

En Gud observerade händelsen uppifrån molnen och kände medlidande för den modige mannen och talade till honom med en mullrande stämma: “Se på fröerna som jag har i min hand”. Mannen, skakad av den högljudde Guden, tittade på fröerna. Guden fortsatte: ”Ta dessa fröer och så dem. När de vuxit till en stor planta kommer plantan att producera små gröna frukter, plocka dem och ge dem till dina härskare. Men du får inte låta ditt eget folk smaka frukterna. Vänta sedan till bladen har vissnat ned, gräv då upp plantorna och i jorden kommer du att finna smakliga knölar som du och ditt folk skall äta”.  ”Snart kommer du att vara fri” fortsatte Guden och försvann tillbaka in i molnen.

Den modige mannen tittade på fröerna som låg i hans hand. Han tänkte ”Vilken god Gud” varpå han började att så fröerna.

Härskarna tittade sniket på de läckra gröna bären som växte på de spirande plantorna och åt dem med stor aptit, och flera av dem dog en lång, plågsam död fylld av magplågor. Men trots att slavarna var svältande, väntade de, precis som de blivit tillsagda, tills den efterlängtade knölskörden var klar. När de sedan åt av den näringsrika potatisen kom deras krafter snabbt tillbaka.  Nu, med förnyade krafter kunde slavarna lätt övermanna det fåtal av Krigarna som hade överlevt förgiftningen och kunde leva ett lyckligt, fridfullt liv med potatis som föda.

Precis som Guden hade lovat, hade den vilda potatisen gömt sin godhet under jorden medan den lockade icke önskvärda härskare med sin vackra men giftiga frukt.

Denna historia från Bolivia har nedtecknats av en amerikansk ledare för utbytesstudenter under sitt arbete med ”Association for International Students”

  • Print
  • PDF
  • Facebook
  • Twitter
  • LinkedIn
  • Google Bookmarks
  • Live